Dagens Boktips Komikern David Batras bok ...

mms_img74860 (MMS)

Dagens Boktips Komikern David Batras bok "Den som inte tar bort luddet ska dö!".


This is me in a nutshell

Jag tänkte bara försöka förklara VARFÖR det tar så lång tid för oss kvinnor att komma underfund med vad vi ska ha på oss...


Mys med dom finaste!

I fredags kväll kom systeryster och Agaton på övernattningsbesök hos mig efter att ha tillbringat hela dagen hos en god vän till syrran. När jag gick för att möta dom i parkeringsgaraget under mitt hus så hörde jag en liten röst ropa: Sii...sii...och när jag närmar mig bilen så lyfter syrran precis ur lille herrn ur bilen och han springer fram till mig och ger mig en bamsekram! Gullunge nr 1 =) 

Känns som att det inte var länge sen som han reagerade med att bli rädd och börja illtjuta när man stack fram huvvet och sa hej...men nu är han en stor pojke som snart kommer att kunna säga mitt namn. Nä vad tråkigt! Jag som på min höjd blivit kallad "Soffan" är ju överlycklig över att ha ett mer glamouröst smeknamn, "sii" eller "sessa" som han säger ibland. Sist jag träffade honom hette jag "essa" men han har uppdaterat sig lite och genomfört några förbättringar, det är bra tycker jag. =D 

Jag tog hand om mina goingar ordentligt för att dom skulle trivas, min huvud-massage-grej gillades starkt av bägge. Jag tyckte de var värda lite avkoppling, vad passar väl bättre än huvud-massage medans man tittar på Pingu? Ja jag kan inte komma på nåt bättre i alla fall!   



Love yaa <3

Kan det vara så att lösningen finns inom räckhåll?

I måndags var jag på besök hos min barnmorska/läkare för ett återbesök som man har rätt till kostnadsfritt eftersom jag började med nytt preventinmedel i höstas. Satte in en hormonspiral efter konsultation med denna underbara Ulla som hon heter, blev faktiskt chockad när hon på allvar verkligen lyssnade på mina funderingar och frågor och bekymmer. Jag är så glad att jag hamnade hos Ulla för jag tror att hennes kompetens och engagemang är på god väg att lösa saker som påverkat mig negativt under många många år. När jag redogjorde min "preventinmedels-historik" för henne så snappade hon upp min fundersamhet kring huruvida p-piller kan öka risk för bröstcancer eller ej. Jag fick nämligen totalt olika besked från olika håll förr, vilket gjorde att jag efter ett tag valde att sluta med alla piller, hade heller inget aktivt sexliv så det beslutet var inte svårt. ;o)

Utan att jag bad eller ens nämnde min oro i syfte av att få hjälp av henne, så bokade Ulla en remiss åt mig till Bröstmottagningen på Sahlgrenska eftersom hon absolut tyckte att jag behövde prata med en läkare om risker kring att utveckla bröstcancer eller risken kring att eventuellt bära på en ärftlig gen. Jag har tidigare frågat läkare om vart jag kan vända mig för att ta reda på dessa saker, men fått otrevliga svar och ingen hjälp alls, inte ens ett litet nummer dit jag kunde vända mig. Jag var tydligen alldeles för ung och behövde inte tänka på det. Jag begär inte att all vårdpersonal skall vara som Ulla men hur svårt kan det vara att hjälpa till med en enkel hänvisning när någon är orolig och vill få svar???

Hursomhelst ledde Ullas remiss till ett mycket bra samtal med en duktig specialist läkare som berömde Ulla och pratade väldigt gott om hennes kompetens. Kändes skönt att han bekräftade det jag själv trodde om henne. Vi pratade och han undersökte mina bröst, lärde mig att själv undersöka mina bröst i förebyggande syfte. Vi hade ett väldigt bra besök som han märkbart blev berörd av och nog tyckte var lite smått "jobbigt". I början var han väldigt sammanbiten och det var en tryckt stämning genast när han kom in i undersökningsrummet där jag satt och väntade. Jag kände den där speciella sorgsenheten som han utstrålade och såg den där blicken som jag sett så många gånger förut, nämligen medlidande. Jag störs inte längre av de där blickarna utan triggas istället av dom, men jag har hatat dom så mycket genom åren. Avskytt blickarna som säger:"åhh vad synd det är om dig". Kanske svårt för er att förstå och ännu svårare för mig att förklara.

Jag förstod att Mikael, som han heter, antagligen visste mitt förflutna och anledningen till mitt besök, jag märkte på honom att han inte visste hur han skulle förhålla sig till mig eller vad han skulle säga och hur han skulle säga det. Men efter några minuter satt han och skrattade högt, glittrade med ögonen och la sin hand på min axel. Jag förstår ännu inte exakt vad jag sa som gjorde att han blev så glad och slappnade av, men jag tror han blev lite paff när jag väldigt spralligt och med ett mega-stort leende svarade "finemang, finemangmang, själv då?" på hans väldigt allvarliga fråga: "Sofie...djup suck..., hur mår du?". Kanske hade han oroat sig inför mitt besök och förväntat sig ett mentalt känslo-utbrott och en psykisk kollaps? Men icke sa nicke, jag är inte rädd för cancer och har aldrig varit faktiskt, bring it on säger jag bara! Hur kan jag va livrädd för en enkel liten spruta eller ett stick i fingret men så oerhört kaxig när det gäller en dödlig sjukdom?

Han kände inget onormalt och dessutom kunde han konstatera med väldigt stor säkerhet att det inte rör sig om någon ärftlighet då ingen annan kvinna i släkten drabbats. Han ordnade remiss till Mammografi som jag också genomgått samt kompletterande ultraljud på brösten. Ultraljud gjorde de på mig för att jag är så ung och körtlarna i yngre bröst är större och tätare och då svårare att se via endast röntgen. Allt är helt normalt och det finns inget elakt som inte ska finnas i dom. Tack för det! Nu kan jag släppa den lilla undermedvetna oron som legat och gnagt.

Jaja...jag svamlar iväg som vanligt...först nu har jag i alla fall insett att det var i samband med att jag slutade ta p-piller som de flesta av mina problem började, jag har hela tiden trott att stress och magkatarr varit ursprungskällan. Självklart har stressen ökat min hormonella obalans men det var inte den som startade alltihopa. Får nog be "magkatarren" om ursäkt för alla mina hatiska tankar och hemska skällsord som jag utdelat under årens lopp. Förlåt!

Hursomhelst så har jag insett att det faktiskt kan vara så att det är något fel på mej, att det inte är såhär man ska må. Jag har haft väldigt dåligt självförtroende genom åren och lagt skulden på mig själv för att jag alltid är så trött, håglös, utmattad, orkeslös, deppig och nedstämd. Jag har haft pigga perioder också, men dom har jag fått kämpa så hårt för och alltid har det slutat med att jag dragits ner i den där tråkiga tröttheten igen. Det kan ju inte vara normalt att somna i soffan direkt efter jobbet för att man verkligen inte orkar hålla ögonen öppna, och när klockan blir fem på fredagseftermiddagen så är jag totalt utmattad. Tänk så många helger som jag har spenderat i soffan/sängen för att jag inte orkat göra nånting.

Är jag en människa vars energi endast räcker till en arbetsdag på 8 timmar? Hur ska jag nånsin orka ha familj när jag inte ens orkar ta hand om mig själv? Vet inte hur många ggr jag frågat mig själv detta...säkert tusentals, och ni som känner mig känner alldeles säkert igen dessa funderingar som jag tjatat om så länge. Så mycket som jag har klankat ner på mig själv över min vikt, kost, träning och alltid undrat varför jag aldrig kan vakna pigg som alla andra? Har famlat desperat efter ursäkter och något att skylla på, alla möjliga slags sjukdomar eller anledningar, vilket gjort att jag hamnat i en ond cirkel. Kosten påverkar säkert väldigt mycket, men när man är deppig och trött så slarvar man med näringen och självklart har detta påverkat till det negativa.

Kan Ullas misstanke stämma? Kan det vara sköldkörteln som spökar? Ja om några veckor får jag veta, tog blodprov som skall analyseras. 6 rör!!!!! Fick blodsockerfall och hyperventilerade/kallsvettades/skrek/yrade så sköterskan blev orolig och fick putta ner mig med huvvet neråt och fötterna högt upp. Andas vanligt tjatade hon på mig och när hon demonstrerade och jag härmade så undrade jag om det är såhär det kommer kännas att föda barn också??? Guuu vilken obehaglig upplevelse. Men det kan det vara värt om det hjälper mig en bit på vägen mot ett bättre välbefinnande.

Jag har tagit reda på vad sköldkörtel är och vad det innebär, se fakta nedan.

Sköldkörteln
är en av kroppens viktigaste hormonproducenter. Sköldkörteln sitter strax under struphuvudet och väger ca. 25 gram. I sköldkörteln produceras flera olika hormoner som bland annat är viktiga för kroppens ämnesomsättning, värmeproduktion och kalciumomsättning. Hormonproduktionen styrs från hjärndelen hypotalamus och hypofyskörteln.

Eftersom symtomen ofta är diffusa och kommer smygande kan det dröja lång tid innan man får rätt diagnos – och rätt behandling. Trötthet, humörsvängningar, sömnsvårigheter, problem med vikten, mensrubbningar och krånglande mage – allt detta kan tyda på sjukdom i sköldkörteln. Det är ganska lätt att misstolka besvär från sköldkörteln. Ofta hittar man andra tänkbara förklaringar till symtomen. Till exempel stress, relationsproblem, klimakteriebesvär eller depression. Många väntar länge innan de söker läkare. Det finns kanske många som går omkring med rubbningar i sköldkörtelns funktioner utan att veta att det är därför de känner sig så trötta och orkeslösa.

Problem med sköldkörteln är mycket vanligt, speciellt bland kvinnor. Det är en folksjukdom som drabbar två till tre procent av befolkningen. Att rubbningar är vanligare hos kvinnor har troligen med det kvinnliga könshormonet gulkroppshormon (progesteron) att göra. Det tycks spela en roll särskilt vid överproduktion av sköldkörtelhormon, som ofta startar i samband med puberteten, graviditet eller förlossning. Alla symtom som följer i kölvattnet på ämnesomsättningsproblem kan vara obehagliga och påverkar ofta livskvaliteten negativt. Sjukdomen är sällan livsfarlig, men för hög ämnesomsättning sliter på kroppen eftersom hela kroppen ständigt går på högvarv. Äldre personer kan drabbas av hjärtflimmer och skelettet urkalkas eftersom den höga ämnesomsättningen leder till att nedbrytningen går fortare än kroppen hinner reparera. En låg ämnesomsättning ger oftast ett för högt kolesterolvärde i blodet och ökar därmed risken att drabbas av hjärtbesvär.

Ö
verfunktion av sköldkörteln
Den ökade hormonproduktionen gör att kroppens ämnesomsättning höjs. Typiska symtom är att man blir mycket trött, men har svårt att gå ner i varv och vila. Man känner sig rastlös, nervös och orolig. Svettas mycket även i kalla rum, får hjärtklappning och känner sig darrig i kroppen. Man kan känna sig hungrig jämt och ständigt och äta bra, men tappar ändå vikt.

Underfunktion av sköldkörteln
Den vanligaste orsaken till underfunktion av sköldkörteln är Hashimotos tyreoidit, en form av kronisk inflammation i sköldkörteln. Det är också en autoimmun sjukdom, dvs. det egna immunförsvaret attackerar sköldkörteln. Här skadar antikropparna sköldkörteln på ett sådant sätt att hormonproduktionen minskar. När sköldkörteln inte kan bilda tillräckligt med hormon saktar ämnesomsättningen ner. Kroppen går på sparlåga, allting känns trögt, man släpar sig fram genom tillvaron. Minsta kroppsansträngning gör oss alldeles utmattade och man känner sig ständigt trött, hur mycket man än sover. Man tappar aptiten, men går ändå upp i vikt. Man känner sig frusen, hur mycket kläder man än sätter på sig.

Vanliga symtom vid underfunktion (som jag känner igen väl)
  • Håravfall
  • Torrt och sprött hår
  • Hudförändringar
  • Svullnad i ansiktet, särskilt kring ögonen
  • Gruskänsla i ögonen
  • Värk, stelhet, svullnad i leder
  • Heshet
  • Magproblem
  • Långsam puls
  • Anfåddhet
  • Menstruationsrubbningar
Om det nu skulle vara låg ämnesomsättning som är mitt problem så blir jag överlycklig, för det är inte farligt och det är lätt att behandla med medicin. Man blir helt frisk och återställd, men man kommer då få ta medicin för resten av livet. Lätt värt det!

Jag vill veta nu!

Jag avslutar detta inlägg med en tacksamhet för att jag lever i detta land där vi faktiskt har bra vård, och den har alla rätt att ta del av! Stöter du på en "dålig" läkare som inte bryr sig om att hjälpa dig? Gå till nästa och till nästa, för det finns fler bra seriösa service människor inom vården än vad det finns slarviga. Ge dig inte! Stå på dej, vi har all rättighet och framför allt möjligheten till vård. Jag tänker inte gnälla, för jag är så tacksam för att kunna få hjälp. Det finns många som inte har den möjligheten. Tack för det!

Puss på er alla. (Om ni ens läst hela vägen hit...)



En känsla så stark

Tror att det här kan vara början på nåt stort
Brukade hata mig själv
Men det är nånting ikväll
Som får mig att tro att jag kan gå
Genom eld
Håll den tänd
Vi kan gå i eld

Tänk om det finns nånting bra
Jag börjar se det så klart
Om du aldrig provat hur kan du då vara säker
Jag börjar tro att att vi kan gå
Genom eld
Håll den tänd
Vi kan gå i
Genom eld
Artificiellt
Håll den tänd
Låt oss gå i eld

Om du aldrig provat hur kan du då vara säker
Om du aldrig provat hur kan du då vara säker
Om du aldrig provat hur kan du då vara säker

Jag börjar tro att jag kan gå genom eld.





Ett annat horoskop för Jungfrun

Den typiska Jungfrun har en tjänande läggning och tycker om ordnade rutiner. Jungfrun är noggrann och flitig och har sinne för detaljer. I relationer och samarbete är Jungfrun pålitlig och ansvarskännande. Stark integritet hör till bilden, det gör att Jungfrun kan upplevas som reserverad och försynt. Hjälpsamhet finns i stora mått.

Jungfrun är en plikttrogen arbetsmyra som får mycket uträttat i det tysta. Den som är präglad av detta strävsamma tecken har en tendens att ta på sig mer arbetsuppgifter än nödvändigt. En väl inbokad agenda och en fulltecknad vardag hör till bilden.

Jungfrun eftersträvar renhet, både till kropp och själ. Ett välstädat hem med bra förvaringsmöjligheter är viktigt för Jungfruns välbefinnande. God framförhållning är naturligt för denna praktiska karaktär. Inga detaljer lämnas åt slumpen. Pålitlighet och ansvarskänsla hör tecknet till. En Jungfru kan man lita på. En resurs i både arbetslivet och hemmet, som utför sina uppgifter med största noggrannhet.

Jungfrun är tålmodig och gör inte så stort väsen av sin person. En jordnära, sparsam och något försiktig läggning hör till bilden samt en strävan efter perfektion. Självkritik och analytisk förmåga är kännetecknande. Hjälpsamma Jungfrun är alltid beredd att ställa upp för andra och förväntar sig inga motprestationer, utan gör det av hjärtat!

JA DETTA STÄMMER EXTREMT BRA MÅSTE JAG SÄGA! CREEPY...

Mitt horoskop - Jungfrun

JUNGFRUN SOM VUXEN

Jungfrun är en konstig blandning av realism och en drivkraft mot perfektionism, något som realisten i  henne känner till och vet. Men perfektionisten i henne vet också att varje handling kan kritiseras.

Hennes realistiska sida har gett henne en analysförmåga, som är både metodisk och effektiv. Hon har fått gåvan att kritiskt granska allt som hon ser och hon är dessutom mycket observant. Hon beundrar perfekta gjorda saker. Tack vare henne är världen en bättre plats, eftersom hon alltid gör sådant som andra inte vill göra. Hon vet att även dessa saker måste göras.

JUNGFRUNS LIVSFILOSOFI

Allt måste göras och vara perfekt, säger perfektionismen i henne. Inte heller människokroppen utgör ett undantag från den här regeln. Hon är mycket mån om både sin hälsa och sin hygien. Trots att hon äter rätt under vissa perioder, kan hon vräka i sig onyttiga saker sedan. Vi har alla våra motsägelser.

Hon blir inte kär i en person, utan i möjligheten som personen ger henne att bygga upp den perfekta relationen. Hon blir oftast överraskad av relationernas logik och hon blir glad om hon kan växa som person genom det som den andra ger och gör. Hon letar efter den perfekta relationen, det perfekta hemmet och hon kommer att vilja ha det perfekta jobbet och de perfekta barnen.

JUNGFRUNS EGENSKAPER

Hon är född i ett intelligent tecken. Hon ser allting mer objektivt än andra, när hon analyserar något. Hon är en otrolig domare. Människorna respekterar henne och värderar hennes åsikter väldigt högt. De söker sig till henne när de behöver råd, något som hon tycker om.

Det bästa med henne är att hon vet hur man blir respekterad av andra. Det finns en risk att andra ogillar henne, men det finns sällan några som inte kommer att respektera henne.

 

 

VAD SÄGER NI SOM KÄNNER MIG? STÄMMER ELLER STÄMMER INTE?

JAG VET... =) HAHA


Aj Aj Aj, det bultar och det bankar

Denna veckan kommer inte bli den roligaste på detta året, jag jobbar alla dagar utom fredag och så är jag lite halvsjuk + att det värker i tandköttet kring min ena visdomstand. Alvedon och listerin är mina bästa kompisar just nu! Tråkigt men sant. Jag vet inte om min förkylning gör att det ömmar i tandköttet (tydligen vanligt) eller om tandkötts-värken gör att jag känner mej förkyld...? Jag spanar i alla fall mycket på tanden och "köttet", så att det inte blir inflammerat. Men än så länge ser det fint ut =)

Har ingen lust att gå till tandläkaren om det inte blir nödvändigt såklart, om det håller i sig i nästa vecka så får det bli ett besök. Men jag sköter mina visdomständer himla bra, livrädd för att få problem så borstar alltid noggrant. Tydligen har dom växt upp perfekt så jag behöver inte dra ut dom säger tandläkaren, men man kan ju få problem med bakterier och hål och det är jag livrädd för. Nu ska jag borsta igen...sen till jobbet för ett trevligt litet kvällspass.


Litet HM paket

Idag hämtade jag ut mitt HM paket, pytte litet var det, hittade endast 2 klänningar som jag ville ha...jag som alltid brukar vilja ha typ hela katalogen. Jag är hur som helst jättenöjd! Jag inspirerades av systeryster och beställde hem en likadan klänning som hon köpt, fast i en annan färg, nämligen korall/vit-randig. Korall är en av mina absoluta favvo färger oavsett årstid...jag älskar varma färger!!!




Fick ett ryck och skulle ge mig på en sån där "fota-sej-själv-i-spegeln" bild,
som är fruktansvärt ful men väldigt bra när man vill visa vad man har köpt.

Har lite svårigheter med kameran i min nya mobil, får inte till bilderna alls lika bra som med min gamla mobil. Denna är 100 ggr mer avancerad än förra mobil-kameran men minsta lilla darrning på handen gör bilden suddig. Har för mig att det finns en app man kan ladda ner som kan ta bort små darrningar när man fotar...är det nån som känner igen detta eller har jag dagdrömt för mycket nu igen? Denna bild är tagen utan blixt och det är då det blir suddigt, men om jag tar med blixt så blir det en sån ljus-reflektion i spegeln vilket gör att ni endast ser mina fötter...och dom är inget att titta på. =)

Den andra klänningen jag fick hem är en jättesöt romantisk klänning till ett superpris, 99kr. Spets djupt ner i ryggen och hela armarna, älskar den härliga kopparfärgen som blir så nice på en "mörk" tjej som jag. Hehe. Comforten och det mjuka materialet gör att jag tycker om den ännu mer. +++++



Dags att börja tänka på vårkläder verkar det som, är ju fullkomligt hysteriskt i tv & tidningar om vårmodet och kollektioner hit och dit. Jag brukar komma på vad jag vill ha för snygga vår & sommarkläder lagom till hösten, typiskt mej att vara lite efter...har ni några tips på basplagg/skor man ska satsa på till våren? Jag har hört att vitt är jätte inne, stämmer det?


RSS 2.0