Suttit och funderat ett tag, på vikt och utseende. Jag är väldigt säker på att alla är värda lika mycket oavsett utseende. Några av mina absoluta favorit människor finns med på topplistan för att dom är så självsäkra, har humor, är mysiga, intressanta att prata med och skojjiga att umgås med. Sen är dom ju jäkligt snygga också, hur fick jag så snygga vänner och familjemedlemmar? Lyckligt lottad ;) Jag är i alla fall väldigt medveten om detta, och avundas alla i min närhet, på olika sätt. Men ibland är det bara so damn hard att tycka om sig själv och tycka att man duger. Vissa dagar glider mina tankar iväg och fokuserar på oerhört onödiga saker. Som utseende. Fy fasen så onödigt. Men jäkligt svårt att undvika, i alla fall för mig. I påskas ställde jag mig på vågen (gör bara det när jag är hemma i uggletorp) och siffrorna var glädjande, 64 kg om ni önskar veta. Fruktansvärt ointressant egentligen. Men det resultatet ger mig en enorm frihetskänsla. Jag gick och provade ut nya jobbpants i fredags, och nu kommer jag i strl 38. När jag började jobba extra på mitt nuvarande jobb så hade jag strl 44 i byxorna. Herregud, vilken jävla skillnad det måste vara. Så svårt att hänga med själv och förstå vilken skillnad det är. Räknas jag som normal nu? Det är det enda måler jag har, alltså vad gäller utseende. Jag kräver ingen superkropp och inget modellutseende, jag vill vara normal och väga normalt. Nu är jag normalviktig om man ser till BMI. Nu känner jag mig sjukt nöjd. Fast ändå inte. Varför känner jag mig inte normal? Vad är ens normalt? Hmm...ja som ni märker finns det en del att jobba på om jag ska få till ett normalt psyke också. Haha. =)

Nää hörrni, nog med depp för idag. Hittade den här bilden på en blogg och jag blev så glad när jag såg flodhästen för den är såå söt. Tusen gånger sötare än enhörningen. Kanske skulle ta och tänka så om mig själv också, att jag är tusen gånger sötare än det där konstiga idealet som jag hela tiden försöker eftersträva.    


Gulle flodhäst. Gulle Sofie. =)