Allt var bra tills jag satte mig i soffan med min yoghurt och äggmacka, slog på tv:n och hamnade framför "Sofias änglar" på 5:an. Yoghurten och äggmackan står fortfarande på soffbordet och glor på mig, inte så konstigt kanske...för jag har suttit och gråtit av och till i en timme nu. En tugga hann jag få ner innan hormonerna startade krig. Nu är jag helt färdig och skulle kunna somna närsomhelst.

Men det känns ändå skönt att gråta, fast det tyckte jag inte förr. Då skämdes jag jättemycket, kändes hemskt att bryta ihop och låta känslorna sväva fritt. Nu däremot är det befriande, man får ur sig en massa känslor och det är ganska skönt när dom försvinner ur systemet. Men ibland kan man ändå få den där skamsna känslan...ni kanske vet vad jag menar? Då tänker jag bara på vad min farbror sa på min farfars begravning som ägde rum för snart ett år sen. På middagen efter begravningen så höll min farbror tal, ett jättefint tal som lockade fram några små tårar i ögonvrån, men som jag stenhårt försökte hålla tillbaka. Min farbror avslutade talet med att berätta vad folk brukade säga förr, om någon var ledsen eller grät.

"Du ska inte vara rädd för att gråta, ty tårar kommer aldrig ifrån ondska"

Hade inte hört det innan, men nu kommer jag aldrig att glömma det. Så fint.

Det får mig att le igen. =)

Nu när jag varit tillbaks i gbg i en vecka känns Vimmerby lååångt borta. Konstigt. Jag var ju ändå där i nästan 3 veckor. Vad snabbt man gör sig hemmastadd igen, jag trivs så himla bra på mitt jobb och i min lägenhet. Har kommit igång med träningen efter juluppehåll vilket känns fantastiskt. Har sprungit 2 gånger och idag körde jag ett body pump pass. Body pump passen måste man besöka regelbundet annars blir det jobbigt att komma igång igen. Fy fläen vad man kör igenom hela kroppen, riktigt bra träning. Dock är det svårt att koncentrera sig nu när man är otränad igen, man tappar mycket på 3 veckor, och musklerna skakar av ansträngningen. Men det är också en härlig känsla, man får energi och det är kul att utmana sig själv. När jag sprang på löpbandet häromdan så blev jag plötsligt sugen på att ta upp styrketräningen på gymmet igen. Var väldigt länge sen. Men jag tycker det är roligare att träna i grupp så blir nog body pump i fortsättningsvis ändå. Vet inte om det var ett smart drag att köra ett 1:a pass body pump såhär dagen innan jag ska åka till syrran i Falkenberg och hjälpa dom med flytten. =/ Lär ju komma ut en hel del gnäll från min mun...ajaj träningsvärk! Har som sagt börjat jobba igen denna veckan, och nu har jag träningsvärk i underarmar och händer pga möbleringar. Har visst tappat styrkan i armarna också över jul ledigheten. Kanske inte är bra att va ledig så länge? ;)

Tänkte bjuda på några bilder från julen. Var ganska dålig på att fotografera, fy på mig. Men några bilder knäppte jag allt. Den 23:e firade vi jul med Anderssons på Lejonhjärtas gata, blivit lite av en tradition att fira dagen innan de senaste åren då det alltid är någon som jobbar på julafton. Det är precis lika mysigt.





I väntan på maten passade jag på att fota. Nu hade vi en ny liten medlem att fira med, nämligen Leo. Föräldrarna var sugna på godis, den ena tuggar och den andra har handen i skålen. ;) 





Åh vad söt Leo är, finkläder dagen till ära.





Anki och faster Marita fixar med maten, fantastiskt julbord som alltid.





Efter maten gick jag, pappa, Anki, Lasse och Marita iväg på en promenad till kyrkogården. När vi kom tillbaks hittade vi några som somnat, det är inte lätt att vara nyblivna föräldrar.





Julklappsdax, Jocke ser nöjd ut. =)





De ser lite besvikna ut...eller? Men sen körde vi julklappsleken oxå, som pappa tjatat om hela dan. Suck. Öronproppar behövs om man ska ge sig in i en tävling med pappa. Helt otroligt, hur kan man bli så exalterad för en tävling? Det har jag aldrig förstått mig på, den genen ärvde jag inte. Känns helt okej, haha.
 




På julafton åkte vi till Ankis föräldrar i Kristdala. Åt lite julmat, pratade en massa skit och skrapade lotter. Den släkten är helt galna i lotter. Spel, lotter och tävlingar har aldrig varit min grej. Kände mig som mannen i den där reklamen som gick under julen, när han påpekar att vinsten inlöses senast augusti 2012. Jag förstår verkligen hur han känner sig, men jag sysselsatte mig med annat istället för att påpeka det. Här ser ni systrarna Bea & Louise (Ankis brorsdöttrar) som skrapar för fullt. På kvällen åkte Anki till nattjobb och pappa & jag åkte hem till Tomas, Bea och Louise. Vi såg Göta Kanal 3, pappa & Tomas drack whiskey och vi andra åt clementiner, mysig julaftonskväll. Sen googlade pappa och Tomas på thailandsresor medans jag och Louise beundrade Beas nyinköpta onepiece. Jag vill ha en sån!  





Några dagar senare fikade jag med Linda och Anna på "stan", sen gick vi igenom de 4 affärer som finns. Därefter åkte vi till Emelie och hälsade på, fick gosa lite med Leo också. =) 





Anna och den lilla pepparkaksgubben. =)





Dagen efter åkte jag till Falkenberg och hämtade min lilla systerson Agaton. Han följde med mig till Vimmerby på en liten jullovs-resa så att mamma och pappa kunde renovera huset i fred. Vi hade jättemysigt! På nyårsafton var det ju lördag, vilket Agaton var väldigt noggrann med att påpeka. För på lördagar får man lördagsgodis. Här sitter han i soffan och kollar på film o snaskar godis efter en tur till skogen där vi kikade på morfar som sågade och jobbade med traktorn och gripen. På kvällen åkte vi till Eva-Karin & Bengan med pappa och Anki. Där fanns ett tiotal barn till, så Agaton hade fullt upp. Han höll sig vaken till 00:05 innan han somnade i min famn. Goseunge! Annorlunda nyårsfirande för min del, snacka om att kastas in i barnfamiljslivet.





På mornarna gillade Agaton att riva av en omgång bil-monopol. =) Sötnos. 



Sen borde jag ha tagit kort när vi hälsade på Emelie & Emil och Agaton lekte doktor med dom. Och jag borde ha tagit kort när vi gjorde studiebesök i ladugården där pappa/morfar jobbar. Vi fick se en massa kossor som åt ensilage och blev mjölkade av en maskin. Vi hälsade på alla små kalvar som var hur söta som helst, den minsta var bara 4 dagar gammal. Vi fick se på när de matades med mjölk och vi kunde kela lite med dem. Dessutom fanns det minst 5 katter som Agaton matade och klappade. Jag saknar att vara i ladugården, jag saknar dofterna, värmen från djuren...ja jag saknar tom att mocka koskit. När jag var liten sprang jag i ladugården för jämnan, hittade på namn till kossorna och pratade med dom. Det var mysigt, härliga barndomsminnen.  

Det var allt för denna gången, en liten tillbakablick på en härlig smålandsvistelse. Godnatt.