En kväll som denna är jag glad att svtplay livesänder melodifestivalen, för jag är på jobbet. Sitter på kontoret och lyssnar på bidragen, och nu är det dags för min favorit, Ralf Gyllenhammar! Han är bäst i år tycker jag, grym låt, grym röst och grymt med ett brinnande piano.
Dagen som vi väntat länge på är här, jösses vad tiden går fort ibland. Ännu en sal är nu totalrenoverad på jobbet och invigd idag med första kunden på plats. Så jäkla lättsåld den här salen kommer va nu =)
I söndags var det helt galet fint väder och jag fick sån jädra energi o härliga vårkänslor. Vaknade hemma hos Johanna efter tio timmars skönhetssömn, vi gottade oss med go brunch framför filmen "röjar ralf". Sen fick jag skjuts hem och bytte snabbt om inför en söndagsdejt med Cicci i promenadskor. Två timmar var vi ute och letade efter motionsspår som jag läst om på nätet. Till slut hittade vi dit men då hade vi redan gått så länge så blev bara en kort sväng i vitsippsdalen. Var jättemysig skog med mycket terräng så dit ska vi gå igen, så bra att hitta lite natur såhär mitt i city ;) Dock gick solen ner precis när vi nådde fram till Viltstråket så det kändes som att vi gick omkring i den hemska trollskogen i bamses sagor. Uhhh creepy...
Nä nu ska jag skära upp några skivor honungsmelon och kika vidare på Mia på Grötö där Mia ikväll gästas av bl.a Anna Mannheimer och Peter Apelgren. Vardagsmys!
Idag vaknade jag vid niotiden och några av solens strålar sken in i lägenheten. Åt frukost framför nyhetsmorgon och drack dessutom kaffe för första gången hemma. Det gav mig energi till veckans hårdaste pass, skivstång med ett intervallpass efteråt. Gah mina muskler skakade när jag gick hem. Nu har jag käkat lunch och duschat, snart ska jag gå ner till stan o försöka få klipptid på en drop in salong. Har inte klippt mej sen typ maj/juni förra året så det är verkligen behövligt. Dessutom kostar det bara 199 kr vilket är mkt mindre än vad de flesta tjejer spenderar på sitt hår. Senare ska jag hem till Johanna på middag, ska bli gött :-)
Det är eftermiddagslugnt på jobbet, så jag tar en fruktstund tillsammans med Robert Gustafsson. Detta kan vara det absolut roligaste han nånsin gjort. Enligt mig.
Nu är det fait accompli, jag är fast i kaffeträsket. Jag har druckit kaffe varje morgon och efter lunch varje dag på jobbet, men jag har inga rutiner för kaffe hemma så om helgerna har jag varit fruktansvärt trött och seg. Det måste vara för att jag inte dricker kaffe, eller? Ni som har erfarenhet av kaffe, har jag gått o blivit beroende? Har även fått en lätt huvudvärk under helgen när jag inte fått kaffe.
Fan. Men det är ganska gott med kaffe, och lite mysigt. Får ta och lösa mitt kaffeproblem på hemmafronten bara, så jag kan va normal när jag är ledig.
Solen skiner in på dagens konferenslista och jag njuter av mitt morgonkaffe.
I helgen var jag ledig och for ner till falkenberg och hälsade på systeryster med familj. Haft en riktig mysig helg med soffhäng och lek med Agaton. Blev bjuden på syrrans hembakta pizza och lördagsgodis, galet gott! Dock strejkade min mage en del igår, den är ju liksom inte van vid godis nu, och jag vart alldeles trött och slö. Men framåt kvällen ordnade det upp sig och den vanliga energin kom tillbaks. Varför äter jag godis när jag vet att jag blir fucked up??? Jag får ju ingen sockerchock som andra, jag får ett rejält downfall istället. Suck, inte normalt att bli så trött att man måste sova tre timmar mitt på blanka dan. Att man aldrig lär sig, men det är ju bara så sablans gott med godis ibland, och det är tamejfasen omöjligt att sluta äta när man väl tatt en bit. Igår morse drog jag även igång ett bak, varit sugen på scones ganska länge och syrran hade ett bra recept på lite nyttigare scones, nämligen musliscones. Supergott blev det, mums!
Ikväll jobbar jag kväll för första gången sen julledigheten. Har bara jobbat dag annars vilket har varit ganska skönt. Men ikväll ska det bli lite kul att jobba då det är en rolig galapremiär på Draken för filmen "Johan Falk: Kodnamn Lisa". Efter att ha sett trailern nu på min jobbdata och lagt av några illskrik och hoppat till x antal gånger så är jag tveksam till om jag vågar se den i Draken där bioljudet och megafilmduken gör känslan tusen gånger "värre". Njae, får nog bli till att aktivera sig med annat, kan ju inte slå mig ner i salongen som personal och sitta där och skrika och va rädd. Pinsamt.
Frank Wagner ligger och sover med sin familj i lägenheten i Göteborg. Alla deras personliga tillhörigheter är nedpackade i flyttkartonger. Kontraktet till hans livs dröm, bistron vid den franska kusten, ligger på köksbordet tillsammans med ryggsäcken med alla pengar som han sparat ihop under åren som infiltratör åt polisen. Plötsligt bryter en grupp tungt beväpnade män sig in i lägenheten...
Jag (Sofie) gillar Mia Törnblom, och jag gillar den här artikeln som hon skrev för Aftonbladet. En riktigt go tankeställare. =)
MIA TÖRNBLOM
Jag var ofrivilligt singel i åtta år. Åtta år är lång tid när man längtar efter kärlek. Som tur var hade jag min väninna Pernilla, också hon singel, som stöd. Vi tillbringade många timmar tillsammans där allt fokus låg på att fantisera, drömma och längta efter våra blivande män. Ibland skrev vi drömlistor, andra dagar kravspesar och vi såg många kärleksfilmer.
Till slut träffade jag äntligen min man, jag var så lycklig att det är svårt att beskriva den lycka jag kände. Jag hade ju längtat så länge. En kort tid därefter träffade Pernilla Anita. Det hade vi inte räknat med. Fram till dess hade Pernilla, som var 35 år, bara varit intresserade av män och så blir hon tokkär i Anita som hon träffade på sitt nya jobb. Lyckan var total, men självklart var Pernilla ordentligt omtumlad också.
Pernilla är en tuff tjej som vet vad hon vill, känner man henne vet man två saker: Det första är att Pernilla vill bli mamma och det andra är att hon under inga omständigheter vill bo i lägenhet. Hon vill bo i hus, det behöver inte vara stort, inte särskilt tjusigt heller men det måste finnas en liten gräsmatta. Och så träffar hon Anita som är några år äldre och som efter noga övervägande bestämt sig för att hon inte vill ha barn.
Pernilla är så kär och vet att alla relationer innehåller kompromisser så hon kompromissar bort sin längtan efter barn, tänker att om de skaffar hund eller katt så blir det bra i alla fall. Det visar sig också att Anita vill bo i lägenhet, helst ska den ligga i närheten av Hornstull i Stockholm. Pernilla är så kär att hon övertalar sig själv om att gräset i parkerna på Söder får duga.
Åren går, de gifter sig och när de varit gifta i ungefär tre år ringer Pernilla mig en morgon. Jag hör att det är någonting allvarligt som hänt. Mycket upprört säger hon: ”Jag har gift mig med världens mest själviska människa!” ”Vad är det som hänt?” frågar jag, och då berättar hon att de pratat om vart de ska åka på semester och Pernilla vill åka på solsemester men Anita har ingen som helst lust att sola och kontrar med att åka till Paris och gå på museum. ”Mia, du vet hur mycket jag har kompromissat för vår kärlek, barn, hus och så kan hon inte ens bjussa på att följa med på semester dit jag vill!” Vi samtalar en stund, jag ställer lite frågor och visst stämmer allt Pernilla säger men ganska snabbt blir det tydligt att hon har kompromissat, men utan att meddela Anita. Anita har trott att de varit överens om att välja bort barn, Anita har trott att de varit överens om att bo i lägenhet.
Min erfarenhet av relationer mellan människor, privat och på jobbet, är att det ofta blir den här typen av missförstånd och konflikter för att vi tror att de vi möter vet vad vi tänker och tycker, utan att behöva säga någonting. Vi behöver alla, var och en av oss, ta ansvar för hur vi kommunicerar och agerar i våra relationer.
Hur gick det då för Pernilla och Anita? Så mycket kan jag avslöja som att i går fyllde deras dotter Moa två år.
Har organiserat bland en massa foton i vår gemensamma server på jobbet, my god vad mycket bilder där fanns. Hittade bland annat en massa skojjiga kort på min kollega från när han var köksmästare i restaurangen för typ 15 år sen. Moahahaha =)
Har även lagt upp nya bilder och försökt få ordning på mappar och märkning så man hittar vad man vill ha när man vill ha det. Skönt att ha lite tid för att fixa till sånt som underlättar i framtiden. När jag hittade dom här sommarbilderna från vår sommaravslutning i juni förra året, ja då fick jag en plötslig längtan efter sommar igen.
Räkfrossa ute på restaurangens terass.
Vår VD servade oss och dukade av, lyxigt att få sitta still för en gångs skull.
Snälla låt dessa gråa månader gå fort så man kan gå utan jacka och i ballerinaskor!!! Amen.
Jag passar på att njuta av roliga dagar på jobbet nu när det är ganska lugnt och skönt. Snart blir det andra bullar minsann, för mars månad blir hektisk! Har laddat upp bilder från mässan förra veckan, vi har fått många bra proffsiga bilder men kameran var visst framme lite under våra trötta och flamsiga stunder också. Haha ;)
Jag har inte gått under jord kära läsare, jag lever fortfarande även om jag varit passiv med bloggandet. Det har varit Konfex mässa här i Göteborg i onsdags och torsdags, och vi har haft fullt upp. Varken jag eller min chef kände för att stå på mässa men ibland får man bita ihop och bara görat. Det gick bra och i år hade vi hjälp av tre andra som bytte av oss för lunch och andra pauser. Det är tufft att stå och prata två heldagar och även fixa med allt byggande, packande och flyttande av monter. Men det är också väldigt roligt eftersom man träffar så många roliga människor, montern mitt emot oss var Sweden Hotels. En kedja som Björkbacken är medlem i och även hotellet i Alvesta som jag jobbat på. Min gamla chef från Alvesta var där och även en kollega från den tiden som nu är säljare. Jobbet i Alvesta var mitt första riktiga jobb inom hotell och konferens, där lärde jag mig otroligt mycket. Jag fick massa flashbacks från den tiden och herregud vilken utveckling jag genomgått sen dess.
Igår va jag ledig men fick inte så mycket gjort för jag var så fruktansvärt trött! När jag, efter att ha vilat hela förmiddagen, gick och tränade så kände jag hur hela kroppen skrek Neeeeeeeej! Låg sen hemma i sängen hela kvällen och däckade halvvägs in i Skavlan. Väldigt ovanligt, jag är alltid pigg om kvällarna annars.
Förutom jobb har jag tränat stenhårt varje dag, i måndags var jag en redig tjurskalle och gick på två medelpass på friskis. Var inte nöjd med första passet som jag tyckte var för mjäkigt så jag blev sur och gick tillbaks på ett senare pass. Då fick jag minsann revansch, jäklar vad jag fick slita. I torsdags när jag kom hem var jag helt död men tvingade mig ut till slingan för en springtur. Fy fasen vilken energi jag fick efter bara nån kilometer, så härligt när man känner hur konditionen har förbättrats. Det slutade med 7 km totalt, varav en km var uppvärmning och en km var nedvarvning (lättare jogg). Jag är så impad och kan inte fatta att jag höll mig springandes i hela 7 km. Inte superfort, men en hel del intervaller där jag fick upp flåset rejält. Det är så kul när det går bra, och det är joggkursens förtjänst. Den har verkligen gett mig alla verktyg jag behöver för att lyckas med springandet.
Idag måste jag dock lyssna på min kropp, den behöver vila. Jag jobbar 9-10 timmar och sen ska jag hem till Johanna och Anna för melodifestivalens andra deltävling. Såg ni första deltävlingen förra veckan? Bara skit om du frågar mig, det bästa var helt klart pausunderhållningen med Danny, Gina, Christian Luuk och Lena PH.
Jag trodde jag hade klarat av årets bakning men tji fick jag. Igår kväll gav jag mig på att göra en GI kladdkaka till fredagsfika på jobbet. Min chef fyller år imorrn och hon kör periodisk fasta samt GI just nu så jag fick anstränga mig lite. Hon blev jätteglad som tur var och kakan blev väldigt god. Det receptet ska jag spara!
Tur att jag tränar mycket nu så jag kunde unna mig en liten bit, passade perfekt till kaffet. Igår sprang jag 5 km och idag ska jag köra ett skivstångspass. Imorrn är det jobb hela dan, ja fullt upp är det som ni hör. Ser fram emot melodifestivalen som har premiär imorrn kväll, jag ska hem till Johanna och schlagermysa =)
Idag har jag haft hjälp av Terese på jobbet, hon har tillsammans med mig varit konferensvärdinna på vår första videokonferens. Min kollega Jens har haft fullt upp med det nya tekniksystemet, och det har gått ganska bra trots mindre incidenter som inte vi kunnat råda över. Det har sänts föreläsningar från Stockholm, Östersund, Linköping och såklart från oss i Göteborg. Det här med videokonferens tror jag på, det är både effektivt och miljövänligt eftersom man kan samla folk mer lokalt och inte skicka deltagare över hela landet.
Väldigt kul att kunna jobba ihop med en kompis, vi hann med en del skitsnack under lunchen ;) Det blev wallenbergare idag, mums!
I lördags efter jobb snabbade jag mig hem för att snygga till mig inför lite partaj. Stack hem till Pelto på förfest och sen drog vi ut på stan, det var enorma köer överallt men vi hamnade på en liten mysig pub på avenyn. Ypperligt bra tycker jag, för det var gratis att gå in där =)
Blev ingen hiskeligt sen kväll/natt, var hemma runt tretiden och somnade som en stock. Var pigg och glad när jag vaknade och inte ett dugg bakis, fantastiskt, och jag var till och med iväg och dansade zumba på friskis! Ny ledare och större sal, så nu var det skitkul igen. Söndagar får bli zumbadagar för mig nu. Nåja, jag drack endast några cider (smirnoff ice insmugglade från teneriffa) så jag höll mig lugn och städad. De andra hade däremot festat från 17-tiden så där var det lite blandad status, haha, spya blandades med tårar och fyllesömn på en parkbänk.
Min stackars lilla kropp är trött efter en chockstart med jobb och framförallt träning. Skönt att va igång ordentligt igen, jag älskar rutiner. Särskilt efter en månads ledighet helt utan rutiner. Träningen är min avkoppling, det ger mig kämparglöd och jag får ta ut min frustration som jag ibland har. Jag har tränat varenda dag hela veckan och jag tänker fortsätta med det hela februari månad. Gjorde likadant i augusti/september efter semestern, då jag blev inspirerad av en kompis som skulle köra 30 dagar med World of Shape.
Det är imponerande hur mycket kroppen kan förändras på bara 30 dagar. Jag gör detta på egen hand och kör inte hårda träningspass varje dag utan jag varvar med en timmas powerwalk eller crosstrainer på gymmet. Musklerna måste ju få vila litegranna, men varannan dag ungefär kör jag tuffare pass, alltifrån skivstång, friskisgympa och kickboxning. Jag kommer även att simma nån gång här och där och försöka ge mig ut på några springturer för att variera mig. Jag bara ska i mina tajta jeans igen, har ju gått upp några kilo över jul & nyår, men dessa skall bort lika kvickt som de kom. Haha.
Tro nu inte att jag svälter mig och att jag är besatt, det är jag inte. Jag tycker om att träna och röra på mig, jag mår så bra av det. Jag blir pigg, glad och känner mig så mycket nöjdare med mig själv. Dessutom är det utmärkt terapi, man kan avreagera sina känslor i träningen och liksom rensa huvudet. Vissa läser böcker eller kör yoga för att stressa ner, jag tränar. As simple as that. Vem som helst kan ju se att jag inte är nån bodybuilder, det är inte ditåt jag strävar heller. Men jag vill hålla den formen jag lyckats nå de senaste åren för jag trivs fantastiskt bra såhär. Dessutom älskar jag god mat och skulle jag inte träna skulle jag nog vara större än ett hus. Haha.
Gårdagens smarriga mat på Restaurang Danilo; Linguini med tigerräkor, piripiri, vitlök, persilja och olivolja. MUMS! +++++
Filmen var skitbra, jag är så glad över att svenska filmer blir bättre och bättre!
Jag har bestämt mig, det får bli köpstopp fram tills den 1 april. Dock låg jag i sängen igårkväll och oroade mig lite, vart går gränsen egentligen? Jag behöver en ny deo för den är snart slut, det måste jag ju få köpa. När jag vaknade idag så insåg jag att det var ett onödigt oroande, för jag måste ju fortfarande köpa sådant som jag har behov av. Deo och tuggummi är faktiskt saker jag är i behov av. Jag tänker inte låta min personliga hygien ta stryk utav detta. Imorse skulle jag då köpa tuggummi och frimärken på seven eleven, nog fasen märker jag att jag går och kikar i alla hyllor om jag behöver något mer när jag ändå är där. Totalt onödigt, det var ju tuggummi jag skulle köpa och inget annat. Men jag är glad att jag nu planterat dessa tankar om mitt köpande, för det gör att jag verkligen rannsakar vad jag köper, när jag köper det och hur jag köper det. Egentligen tror jag det är nån slags välbefinnande-känsla som kommer när jag handlar, det känns uppfriskande och kul att handla. Den där känslan borde jag kunna få utav andra saker istället, exempelvis av att träna eller att göra nåt annat kul.
Ikväll ska jag och Johanna gå ut och äta middag på restaurang och därefter gå på bio, det blir filmen Ego som har premiär idag. Nu är det så att Johanna får gratis biobiljetter via sitt jobb så hon bjuder mig, och jag har ju mina rikskuponger så jag bjuder henne på middagen och ingen av oss spenderar några pengar. Måste säga att det är en förträfflig start på mitt köpstopp. Men hur gör jag med upplevelser och aktiviteter nu när jag har bestämt mig för köpstopp? Vart drar jag gränsen? Hmm, jag får ta mig en rejäl funderare på detta. Måste ju finnas roliga aktiviteter som inte kostar något, eller hur.
"För 25-årige Sebastian handlar allt om yta och utseende. Livet är fyllt av party, pengar och one-night stands. Han har aldrig utmanat sig själv, vare sig det gäller drömmen om en musikkarriär eller kanske framförallt den riktiga kärleken.När allt går som bäst i hans ytliga liv råkar han ut för en olycka som leder till att han blir blind. En helt ny värld öppnar sig, eller rättare sagt stänger sig."
Jag är väldigt bra på att shoppa. Ofantligt bra på att shoppa en massa olika saker, och jag tycker det är kul men på senaste tiden känner jag att det har blivit en jäkla massa som jag egentligen inte har behov av och som jag inte använder. Jag har blivit mycket mer sparsam än vad jag var förr, jag tänker till mer nu innan jag gör ett inköp och kläder har jag nästan svårare att hitta nu fastän jag är betydligt smalare än vad jag var förr. Men ändå, herregud, jag har ju allt jag behöver. Exempel; jag tröttnar på mina svarta enkla örhängen och köper några färgglada (de kostar enbart 29:- typ, men det är ändå pengar), men det slutar ändå med att jag håller mig till enbart de svarta. Då är de la himlans onödigt att köpa nytt?
Igår och idag märker jag att jag väldigt lätt surfar in på en massa sidor och funderar på vad jag ska köpa hem, känns som att jag har köpabstinens. Nä jag blir irriterad på mig själv och funderar på att ha köpstopp under februari och mars bara för att testa och fokusera på annat. Läser bloggen Recycle by Rebecka och blir inspirerad av hennes ettårs-köpstopp och samtidigt lyckas med en ny outfit varje dag. Coolt.
Funderar på om det här får bli mitt sista köp för en tid framöver: "Köp inte den här boken, mitt år med köpstopp" av Ann-Christine Gramming.
Såg ni Sorans föreställning "Resan Fortsätter" som visades flera gånger på SVT i jul och nyårshelgen? Det gjorde jag, pappa och Anki och den är verkligen bra! Jag har sett den live på Draken innan men ser den gärna igen. Det jag gillar med Soran är att han får mig att tänka till, samtidigt som jag har väldigt roligt.
"Soran bjuder på vassa samhällsanalyser som både roar och upprör. Är det verkligen en självklarhet med allmän rösträtt?" Föreställningen visas gratis på svtplay tom fredag, se den här.
Ni måste lyssna på denna braiga låt som min kompis (Anna) lillasyster sjunger. Alexandra Matsi heter hon och hon är halvgrek/halvsvensk, denna musikvideo rullar för fullt på MTV i Grekland. Hon är så himla duktig och hon sjunger alltid på deras restaurang (där jag jobbade en säsong) om somrarna. Me like!