Det är eftermiddagslugnt på jobbet, så jag tar en fruktstund tillsammans med Robert Gustafsson. Detta kan vara det absolut roligaste han nånsin gjort. Enligt mig.
Nu är det fait accompli, jag är fast i kaffeträsket. Jag har druckit kaffe varje morgon och efter lunch varje dag på jobbet, men jag har inga rutiner för kaffe hemma så om helgerna har jag varit fruktansvärt trött och seg. Det måste vara för att jag inte dricker kaffe, eller? Ni som har erfarenhet av kaffe, har jag gått o blivit beroende? Har även fått en lätt huvudvärk under helgen när jag inte fått kaffe.
Fan. Men det är ganska gott med kaffe, och lite mysigt. Får ta och lösa mitt kaffeproblem på hemmafronten bara, så jag kan va normal när jag är ledig.
Solen skiner in på dagens konferenslista och jag njuter av mitt morgonkaffe.
I helgen var jag ledig och for ner till falkenberg och hälsade på systeryster med familj. Haft en riktig mysig helg med soffhäng och lek med Agaton. Blev bjuden på syrrans hembakta pizza och lördagsgodis, galet gott! Dock strejkade min mage en del igår, den är ju liksom inte van vid godis nu, och jag vart alldeles trött och slö. Men framåt kvällen ordnade det upp sig och den vanliga energin kom tillbaks. Varför äter jag godis när jag vet att jag blir fucked up??? Jag får ju ingen sockerchock som andra, jag får ett rejält downfall istället. Suck, inte normalt att bli så trött att man måste sova tre timmar mitt på blanka dan. Att man aldrig lär sig, men det är ju bara så sablans gott med godis ibland, och det är tamejfasen omöjligt att sluta äta när man väl tatt en bit. Igår morse drog jag även igång ett bak, varit sugen på scones ganska länge och syrran hade ett bra recept på lite nyttigare scones, nämligen musliscones. Supergott blev det, mums!
Ikväll jobbar jag kväll för första gången sen julledigheten. Har bara jobbat dag annars vilket har varit ganska skönt. Men ikväll ska det bli lite kul att jobba då det är en rolig galapremiär på Draken för filmen "Johan Falk: Kodnamn Lisa". Efter att ha sett trailern nu på min jobbdata och lagt av några illskrik och hoppat till x antal gånger så är jag tveksam till om jag vågar se den i Draken där bioljudet och megafilmduken gör känslan tusen gånger "värre". Njae, får nog bli till att aktivera sig med annat, kan ju inte slå mig ner i salongen som personal och sitta där och skrika och va rädd. Pinsamt.
Frank Wagner ligger och sover med sin familj i lägenheten i Göteborg. Alla deras personliga tillhörigheter är nedpackade i flyttkartonger. Kontraktet till hans livs dröm, bistron vid den franska kusten, ligger på köksbordet tillsammans med ryggsäcken med alla pengar som han sparat ihop under åren som infiltratör åt polisen. Plötsligt bryter en grupp tungt beväpnade män sig in i lägenheten...
Jag (Sofie) gillar Mia Törnblom, och jag gillar den här artikeln som hon skrev för Aftonbladet. En riktigt go tankeställare. =)
MIA TÖRNBLOM
Jag var ofrivilligt singel i åtta år. Åtta år är lång tid när man längtar efter kärlek. Som tur var hade jag min väninna Pernilla, också hon singel, som stöd. Vi tillbringade många timmar tillsammans där allt fokus låg på att fantisera, drömma och längta efter våra blivande män. Ibland skrev vi drömlistor, andra dagar kravspesar och vi såg många kärleksfilmer.
Till slut träffade jag äntligen min man, jag var så lycklig att det är svårt att beskriva den lycka jag kände. Jag hade ju längtat så länge. En kort tid därefter träffade Pernilla Anita. Det hade vi inte räknat med. Fram till dess hade Pernilla, som var 35 år, bara varit intresserade av män och så blir hon tokkär i Anita som hon träffade på sitt nya jobb. Lyckan var total, men självklart var Pernilla ordentligt omtumlad också.
Pernilla är en tuff tjej som vet vad hon vill, känner man henne vet man två saker: Det första är att Pernilla vill bli mamma och det andra är att hon under inga omständigheter vill bo i lägenhet. Hon vill bo i hus, det behöver inte vara stort, inte särskilt tjusigt heller men det måste finnas en liten gräsmatta. Och så träffar hon Anita som är några år äldre och som efter noga övervägande bestämt sig för att hon inte vill ha barn.
Pernilla är så kär och vet att alla relationer innehåller kompromisser så hon kompromissar bort sin längtan efter barn, tänker att om de skaffar hund eller katt så blir det bra i alla fall. Det visar sig också att Anita vill bo i lägenhet, helst ska den ligga i närheten av Hornstull i Stockholm. Pernilla är så kär att hon övertalar sig själv om att gräset i parkerna på Söder får duga.
Åren går, de gifter sig och när de varit gifta i ungefär tre år ringer Pernilla mig en morgon. Jag hör att det är någonting allvarligt som hänt. Mycket upprört säger hon: ”Jag har gift mig med världens mest själviska människa!” ”Vad är det som hänt?” frågar jag, och då berättar hon att de pratat om vart de ska åka på semester och Pernilla vill åka på solsemester men Anita har ingen som helst lust att sola och kontrar med att åka till Paris och gå på museum. ”Mia, du vet hur mycket jag har kompromissat för vår kärlek, barn, hus och så kan hon inte ens bjussa på att följa med på semester dit jag vill!” Vi samtalar en stund, jag ställer lite frågor och visst stämmer allt Pernilla säger men ganska snabbt blir det tydligt att hon har kompromissat, men utan att meddela Anita. Anita har trott att de varit överens om att välja bort barn, Anita har trott att de varit överens om att bo i lägenhet.
Min erfarenhet av relationer mellan människor, privat och på jobbet, är att det ofta blir den här typen av missförstånd och konflikter för att vi tror att de vi möter vet vad vi tänker och tycker, utan att behöva säga någonting. Vi behöver alla, var och en av oss, ta ansvar för hur vi kommunicerar och agerar i våra relationer.
Hur gick det då för Pernilla och Anita? Så mycket kan jag avslöja som att i går fyllde deras dotter Moa två år.
Har organiserat bland en massa foton i vår gemensamma server på jobbet, my god vad mycket bilder där fanns. Hittade bland annat en massa skojjiga kort på min kollega från när han var köksmästare i restaurangen för typ 15 år sen. Moahahaha =)
Har även lagt upp nya bilder och försökt få ordning på mappar och märkning så man hittar vad man vill ha när man vill ha det. Skönt att ha lite tid för att fixa till sånt som underlättar i framtiden. När jag hittade dom här sommarbilderna från vår sommaravslutning i juni förra året, ja då fick jag en plötslig längtan efter sommar igen.
Räkfrossa ute på restaurangens terass.
Vår VD servade oss och dukade av, lyxigt att få sitta still för en gångs skull.
Snälla låt dessa gråa månader gå fort så man kan gå utan jacka och i ballerinaskor!!! Amen.
Jag passar på att njuta av roliga dagar på jobbet nu när det är ganska lugnt och skönt. Snart blir det andra bullar minsann, för mars månad blir hektisk! Har laddat upp bilder från mässan förra veckan, vi har fått många bra proffsiga bilder men kameran var visst framme lite under våra trötta och flamsiga stunder också. Haha ;)
Jag har inte gått under jord kära läsare, jag lever fortfarande även om jag varit passiv med bloggandet. Det har varit Konfex mässa här i Göteborg i onsdags och torsdags, och vi har haft fullt upp. Varken jag eller min chef kände för att stå på mässa men ibland får man bita ihop och bara görat. Det gick bra och i år hade vi hjälp av tre andra som bytte av oss för lunch och andra pauser. Det är tufft att stå och prata två heldagar och även fixa med allt byggande, packande och flyttande av monter. Men det är också väldigt roligt eftersom man träffar så många roliga människor, montern mitt emot oss var Sweden Hotels. En kedja som Björkbacken är medlem i och även hotellet i Alvesta som jag jobbat på. Min gamla chef från Alvesta var där och även en kollega från den tiden som nu är säljare. Jobbet i Alvesta var mitt första riktiga jobb inom hotell och konferens, där lärde jag mig otroligt mycket. Jag fick massa flashbacks från den tiden och herregud vilken utveckling jag genomgått sen dess.
Igår va jag ledig men fick inte så mycket gjort för jag var så fruktansvärt trött! När jag, efter att ha vilat hela förmiddagen, gick och tränade så kände jag hur hela kroppen skrek Neeeeeeeej! Låg sen hemma i sängen hela kvällen och däckade halvvägs in i Skavlan. Väldigt ovanligt, jag är alltid pigg om kvällarna annars.
Förutom jobb har jag tränat stenhårt varje dag, i måndags var jag en redig tjurskalle och gick på två medelpass på friskis. Var inte nöjd med första passet som jag tyckte var för mjäkigt så jag blev sur och gick tillbaks på ett senare pass. Då fick jag minsann revansch, jäklar vad jag fick slita. I torsdags när jag kom hem var jag helt död men tvingade mig ut till slingan för en springtur. Fy fasen vilken energi jag fick efter bara nån kilometer, så härligt när man känner hur konditionen har förbättrats. Det slutade med 7 km totalt, varav en km var uppvärmning och en km var nedvarvning (lättare jogg). Jag är så impad och kan inte fatta att jag höll mig springandes i hela 7 km. Inte superfort, men en hel del intervaller där jag fick upp flåset rejält. Det är så kul när det går bra, och det är joggkursens förtjänst. Den har verkligen gett mig alla verktyg jag behöver för att lyckas med springandet.
Idag måste jag dock lyssna på min kropp, den behöver vila. Jag jobbar 9-10 timmar och sen ska jag hem till Johanna och Anna för melodifestivalens andra deltävling. Såg ni första deltävlingen förra veckan? Bara skit om du frågar mig, det bästa var helt klart pausunderhållningen med Danny, Gina, Christian Luuk och Lena PH.
Jag trodde jag hade klarat av årets bakning men tji fick jag. Igår kväll gav jag mig på att göra en GI kladdkaka till fredagsfika på jobbet. Min chef fyller år imorrn och hon kör periodisk fasta samt GI just nu så jag fick anstränga mig lite. Hon blev jätteglad som tur var och kakan blev väldigt god. Det receptet ska jag spara!
Tur att jag tränar mycket nu så jag kunde unna mig en liten bit, passade perfekt till kaffet. Igår sprang jag 5 km och idag ska jag köra ett skivstångspass. Imorrn är det jobb hela dan, ja fullt upp är det som ni hör. Ser fram emot melodifestivalen som har premiär imorrn kväll, jag ska hem till Johanna och schlagermysa =)
