Livets mening?
Såhär står det i månadshoroskopet för oktober på www.elle.se...
"Jungfrun har en jobbig men produktiv månad framför sig. Just nu cirkulerar det mesta i ditt liv kring arbetet. Det verkar som om du bygger upp något nytt och det tar det mesta av din energi."
Stämmer klockrent. I helgen var jag ledig lördag och söndag, efter att ha jobbat vansinnigt mycket en längre period och dessutom varit förkyld och halvsjuk. Fy fan vad trött jag är, min kropp skriker, varje muskel skriker! Känns som om jag går omkring i flera lager av bubbel-plast runt mig...jag hör och ser allt i slow motion. Hur tror ni att Sofie spenderade dessa lediga dagar då? Jo, med att sova, vila, stirra apatiskt upp i taket, läsa böcker och tidningar, kolla på tv (försökte se ifatt vad jag missat under veckan), duscha och tvätta håret. Fy fan vilken tråkig helg, men nödvändig.
På jobbet går det skitbra, vi slår nya rekord hela tiden, galet kul. Men man ska ju hänga med också, både i kropp och själ. Jag älskar ju att jobba och är så glad att jag trivs så bra på jobbet och att det går så bra för oss. Men vad går livet ut på egentligen? Det har jag funderat på en hel del på sistonne. Är det att skaffa man, barn och familj? Är det att gå ut och festa och träffa nya människor och få uppleva en massa nya saker? Jag har funderat mycket på vad jag vill, för det är väl det livet handlar om? Inte för alla människor på den här planeten, men just jag har ju en chans att göra precis vad jag vill. Men vad vill jag? Jag vet inte. Just nu känns allt fullkomligt meningslöst. Det brukar det inte göra. Jag brukar vara så glad för minsta lilla som händer i mitt liv. Men inte nu. Jag jobbar för mycket. När jag jobbar för mycket så går all min energi åt till jobbet, för när jag kommer hem (även om jag har några timmar kvar av dagen) så orkar jag inte göra nånting. Ingenting! Jag vill inte prata med en enda människa till, räcker med de 100-tals jag pratar med på jobbet varje dag. Så jag låter mobilen ligga kvar i jack ficken, på ljudlös. Jag orkar inte ens tänka på framtiden, att planera in något kul eller att träffa kompisar. Det finns inte på världskartan. Gå på dejt för att försöka hitta en karl att göra barn med så man kan bilda familj...när skulle jag hinna med det?
Nej...just nu är jag inte nöjd med mej själv. Inte kul det här. Men det lugnar ner sig några veckor nu på jobbet, innan det drar igång igen. Längtar oerhört till halloween helgen då jag är ledig 3 dagar på raken! 3 dagar!!! JISSES! Osså räknar jag ner till jul, för då är jag ledig 3 veckor. Som en semester, jag har lång semester 2 ggr om året. Hur gött är inte det? Men är det värt det? Att jobba mer i vissa perioder och att sen va långledig? Hur ska jag klara av familj i framtiden om jag jobbar såhär? Jag orkar ju inte ens med mig själv? Det är inte svårt att deppa ner sig i många tragiska tankar. Inte svårt alls.
Men men, snart är det dags för en vändning, jag känner det på mig. Snart händer det nåt kul, det känns i magtrakten på nåt vis. Kan inte förklara hur eller varför, och jag har ingen aning om vad som väntar mig. Men jag har en så stark känsla av att nåt kommer hända mig snart, nåt speciellt. Vad sjuttsiken kan det vara?
Fortsättning följer...
"Jungfrun har en jobbig men produktiv månad framför sig. Just nu cirkulerar det mesta i ditt liv kring arbetet. Det verkar som om du bygger upp något nytt och det tar det mesta av din energi."
Stämmer klockrent. I helgen var jag ledig lördag och söndag, efter att ha jobbat vansinnigt mycket en längre period och dessutom varit förkyld och halvsjuk. Fy fan vad trött jag är, min kropp skriker, varje muskel skriker! Känns som om jag går omkring i flera lager av bubbel-plast runt mig...jag hör och ser allt i slow motion. Hur tror ni att Sofie spenderade dessa lediga dagar då? Jo, med att sova, vila, stirra apatiskt upp i taket, läsa böcker och tidningar, kolla på tv (försökte se ifatt vad jag missat under veckan), duscha och tvätta håret. Fy fan vilken tråkig helg, men nödvändig.
På jobbet går det skitbra, vi slår nya rekord hela tiden, galet kul. Men man ska ju hänga med också, både i kropp och själ. Jag älskar ju att jobba och är så glad att jag trivs så bra på jobbet och att det går så bra för oss. Men vad går livet ut på egentligen? Det har jag funderat på en hel del på sistonne. Är det att skaffa man, barn och familj? Är det att gå ut och festa och träffa nya människor och få uppleva en massa nya saker? Jag har funderat mycket på vad jag vill, för det är väl det livet handlar om? Inte för alla människor på den här planeten, men just jag har ju en chans att göra precis vad jag vill. Men vad vill jag? Jag vet inte. Just nu känns allt fullkomligt meningslöst. Det brukar det inte göra. Jag brukar vara så glad för minsta lilla som händer i mitt liv. Men inte nu. Jag jobbar för mycket. När jag jobbar för mycket så går all min energi åt till jobbet, för när jag kommer hem (även om jag har några timmar kvar av dagen) så orkar jag inte göra nånting. Ingenting! Jag vill inte prata med en enda människa till, räcker med de 100-tals jag pratar med på jobbet varje dag. Så jag låter mobilen ligga kvar i jack ficken, på ljudlös. Jag orkar inte ens tänka på framtiden, att planera in något kul eller att träffa kompisar. Det finns inte på världskartan. Gå på dejt för att försöka hitta en karl att göra barn med så man kan bilda familj...när skulle jag hinna med det?
Nej...just nu är jag inte nöjd med mej själv. Inte kul det här. Men det lugnar ner sig några veckor nu på jobbet, innan det drar igång igen. Längtar oerhört till halloween helgen då jag är ledig 3 dagar på raken! 3 dagar!!! JISSES! Osså räknar jag ner till jul, för då är jag ledig 3 veckor. Som en semester, jag har lång semester 2 ggr om året. Hur gött är inte det? Men är det värt det? Att jobba mer i vissa perioder och att sen va långledig? Hur ska jag klara av familj i framtiden om jag jobbar såhär? Jag orkar ju inte ens med mig själv? Det är inte svårt att deppa ner sig i många tragiska tankar. Inte svårt alls.
Men men, snart är det dags för en vändning, jag känner det på mig. Snart händer det nåt kul, det känns i magtrakten på nåt vis. Kan inte förklara hur eller varför, och jag har ingen aning om vad som väntar mig. Men jag har en så stark känsla av att nåt kommer hända mig snart, nåt speciellt. Vad sjuttsiken kan det vara?
Fortsättning följer...
Kommentarer
Postat av: Jenny
Nejhe du, nu far du sluta jobba sa mycket - det mar ingen bra av! Visst ar det bra att man gillar sitt jobb men om man jobbar sa mycket att man inte orkar nat efter jobbet sa ar det ju bara for mycket! Jag tycker bara man ska jobba for att klara sig ekonomiskt men livet ska ju till storsta del besta av allt annat (fritiden). Vare sig det ar familj, kompisar eller nojen sa maste ju det fa lite mer plats i ditt liv. Tror ingen mar bra av att jobba sa mycket aven om man har langledigt i bland. Ta hand om dig nu o sluta jobba sa himla mycket. Det ar en order! :-) Kram pa dig lilla kusse
Muuuuwaaah
Trackback